Talibanen är på osedvanligt bra humör. Efter att ha behandlat mig som skit i flera dagar.
Så när hon ska gå och lägga sig, så säger jag att ”vilken härlig eftermiddag och kväll det blev idag, du har varit jättetrevlig”.
5 minuter senare har vi ett mindre världskrig. Till slut får jag nog, och säger att det inte blir någon godnattsaga. Hon får ett tokspel, och säger att jag ”måste”.
Så det slutar med maktkamp. Jag talar om att jag har bestämt mig. Det blir ingen saga what so ever. Tjafset fortsätter. Jag säger att nu får det vara nog. ”Nu går jag ned, och jag tänker faktiskt inte prata mer med dig idag.” Sen går jag.
Hör tassande steg. Någon sätter sig på köksstolen. Med utsikt mot mig i soffan. Mumlar lite. Sen skriker hon högt: VAD BETYDER BRYR SIG?
Jag svarar henne. Det blir tyst. Sen säger hon högt: JAG BRYR MIG INTE.
En stund till passerar. Sen säger hon: GER DU DU UPP?
Jag svarar inte. Då kommer ett: MAMMA, VAD BETYDER GE UPP?
20 minuter går. Utan konversation. Det handlar bara om vem som kommer att ge sig. Och inte är det jag. Till sist hör jag:
”Jag kanske snart säger förlåt. Sen får du säga förlåt till mig.”
”Varför ska jag säga förlåt, jag har inte varit dum.” Säger jag.
”Jo, det har du visst det. Du blev arg på mig för att jag var dum.”
”Du. Jag kommer inte säga förlåt, för jag har all rätt att bli arg när du beter dig som du gör.”
En minut passerar.
”Kan du komma till mig mamma?” Så jag går dit. Och då brister allt. ”Maaaamma, fööörlåååt, maamma, jag ska aldrig mer vara dum mot dig.” Hulk, hulk.
Hon somnar innan huvudet landar på kudden.
Och jag är helt slut.
