Sonen var cirka 6 år och helt övertygad om att “riktiga”tjuvar såg ut som björnligan i Kalle Anka och han kunde inte riktigt förstå varför inte polisen kunde hitta dom när dom syntes så väl, med ögonmask och allt.
Han var även en hejare på att spara pengar. Hela börsen dignade av sedlar och kronor som han lyckats “tjäna” ihop.
Det här jag nu ska berätta hände sig en helt vanlig dag då jag skulle iväg och handla något och behövde kontanter…
Min plånbok var tom, jag hann inte hämta ut några pengar och Fredriks plånbok låg i hans rum full av pengar. Mot mina egna principer så lånade jag 100:- av honom utan att fråga, han var ju inte hemma. Jag skulle snabbt lägga tilbaks pengarna.
Som det ofta blir när man har småbarn och mycket att göra så föll det där med att snabbt lägga tillbaks hundringen i hans plånbok bort. Två dagar senare så hör jag hur sonen bökar i sitt rum. Som en blixt från klar himmel kommer minnet tillbaks. Om han inte ska märka något så måste pengen tillbaks NU!
Men det är försent, från hans rum hör jag en späd stämma ropa -mamma det har varit en schuv här!
Tjuven gick med skamsna steg upp till hans rum med en hundring i handen och tusen förlåt, men kände hur björnligemasken stramade över ögonen.
Sonen var barmhärtig och sa att det inte gjorde nått.
Men jag skämdes riktigt mycket!
