Först är man arg och besviken och delger store sonen att konsekvensen av hans tilltag blir en vecka utan moped. Han blir också arg och tycker vi är störtlöjliga men lämnar in nycklarna. Han accepterar konsekvensen utan att ens tjata om att slippa undan. Man förklarar att sen är det bra bara han inte gör om det. Man kan t o m ana en viss lättnad hos honom att det hela nu är överspelat.
Sen kommer kompisen och hämtar honom med sin moped. I stället för att köra själv åker han med i bak. Och skräcken kommer krypande direkt. Tar stryptag och ger andnöd. Tänk om det händer något. Tänk om kompisen kraschar med honom. Tänk om han råkar illa ut just bara för att han inte kör sin egen moped. Just för att han sitter i bak. Just för att hans föräldrar har dragit in mopeden i en vecka…
Skrivet av Absolut Guldkant
