Det är eftermiddag på förskolan, strax före mellanmålet. Alla barn har satt sig i ring i stora lekhallen för vi skall ha samling. Sofia som är cirka 3½ år har varit hos läkaren för att kolla upp sin allergi, så det är nu första gången vi ses den här dagen. Jag skall leda samlingen och när jag kommer in i rummet så tittar Sofia på mig och säger direkt:
- Ewa jag är allergisk mot ett land
- Mot ett land? Blir min fåniga motfråga.
- Jaa, jag är allergisk mot ett land.
Mina tankar går hit och dit, jag förstår ingenting så jag säger jag: -Jaha, är du allergisk mot ett land?
- Mmm, säger Fia
Istället för att fråga vilket land hon är allergisk emot så börjar jag förklara att man ibland kan var allergisk mot vissa träd eller gräs och liknande saker på våren. Men Sara fortsätter energiskt att hävda att hon är allergisk mot ett land.
- Men vilket land är du allergisk emot frågar jag så tillslut och kan faktiskt inte lista ut vilket det kan vara
- Mot polen! säger hon då.
- Mot Polen??
Så förstår jag med ens. Den som har sagt till henne att hon är pollen allergisk uttalar det med lite brytning, så att det låter som Polenallergisk. Pollen vet Sofia ännu inte vad det är. Men ordet Polen är lika känt för henne som ordet glass. För Sofias älskade förskolepedagog Ida är ju ifrån landet Polen, det har hon berättat flera gånger
Tack Sofia för att du gav mig det här minnet, varje vår tänker jag extra mycket på dig.
Skrivet av Ewa
Nämen åh… Såklart man kan vara allergisk mot ett land. =)
Den historien påminner lite om en annan historia om en pojke som förklarade för sin lärare varför han hade lite svårt att sitta still i skolan:
”Du förstår, jag har damm i blodet och då är det svårt att sitta still!”
Läraren, som var en mycket förstående sådan, nickade och höll med för hon visste ju att pojken hade DAMP (som i hans värld blev mycket mer begripligt som ”damm i blodet”…)
Så kan det vara.
Comment av AnnaSv — november 4, 2007 @ 8:42 e m |
Haha! Jättebra sagt av honom
Comment av Ewa — november 5, 2007 @ 5:33 e m |